Vampyrer

Vampyrer
(2008)
*

Det är ju lite lustigt att det tidigare inte har funnits en enda svensk vampyrfilm (inte vad jag kommer ihåg i alla fall), och nu kommer det två stycken med någon månads mellanrum. Tomas Alfredsons "Låt den rätte komma in" skulle ju egentligen haft premiär redan i april, men så tyckte de plötsligt att det var mer en höstfilm, så premiären sköts upp till den 24:e oktober. Istället hann då Peter Pontikis före med sin första långfilm (om man nu kan kalla en 71 minuters-film för lång) "Vampyrer", en uttalad lågbudgetproduktion, som fått minst sagt svalt mottagande i pressen, i motsats till Alfredsons verk.

"Vampyrer" handlar om systrarna Vera och Vanja, som båda är vampyrer. Efter att ha fått sin dagliga blodsranson på en krogtoalett flyr de undan ett MC-gäng, som ska hämnas på sin medlem som fick ställa upp som ofrivillig blodgivare, och under flykten tycker Vanja att det är en bra idé att berätta för sin syster att hon inte vill vara vampyr längre. Men först av allt måste de klara sig undan knuttarnas hämnd.

Redan innan jag såg filmen fick jag veta att det mycket tydligt märktes att det var en lågbudgetfilm, på alla tänkbara sätt. Och det jag först och främst lägger märke till är en uppenbar svaghet i manuset, plus att skådespelarna går från dåliga till värdelösa. Den som mest sticker i ögonen är Ruth Vega Fernandez (Vanja), som inte har någon som helst inlevelse, och till och med den normalt sett utmärkta David Dencik misslyckas rejält i rollen som taxichaufför.

Tanken är nog att filmen ska vara rafflande och spännande, men jag kommer på mig själv med att inte bry mig det minsta om hur det ska gå för de båda systrarna, och är snarast lättat när eftertexterna kommer. Det enda positiva med filmen är egentligen den redan nämnda längden. Det gjorde pinan kortare. Skönt.