Syndare i sommarsol

Syndare i sommarsol
(2001)
***

Jag har alltid fascinerats av människor som kan sitta i timmar och diskutera filosofiska frågor, och det främst av två anledningar. Först och främst är det nog för att de pratar som saker jag inte förstår mig på, men som man ibland önskar att man förstod. Men samtidigt känns det mest som en uppvisning i hur väldigt intelligenta de är, och när jag ser vissa av samtalen i "Syndare i sommarsol" känns det mest löjligt.

"Syndare i sommarsol" utspelar sig 1925, och handlar om fyra män, som hyrt ett hus ute i den bohuslänska skärgården, och de bjuder också med fyra kvinnor. Tillsammans ska de diskutera, skriva och bara ha det skönt, men det visar sig efter ett tag att de inte riktigt kan kombinera sina ideal med verkligheten, och det hela utvecklar sig till en rad olika triangeldraman.

Ibland är det ganska skönt att sätta sig framför en film utan några som helst förväntningar, och så var fallet när jag såg "Syndare i sommarsol". Därför kan jag inte riktigt säga om den levde upp till mina obefintliga förväntningar, men mitt första intryck av filmen är att den är en klassisk tre-poängare, det vill säga att den absolut inte är dålig på något vis, men inte heller så att man längtar efter att se den igen. Ett bra tidsfördriv i drygt 90 minuter, helt enkelt, även om det känns lite elakt mot filmen att bara se den som ett tidsfördriv. För visst har den en del bra poänger, och man kan inte annat än reta sig på Anders Ekborgs karaktär Fernley Jensen, som dyker upp efter ungefär halva filmen.

Som vanligt när det gäller sådana här svenska filmer så är skådespeleriet bra, men jag hade klarat mig fint utan att se ännu en nakenscen med Ola Rapace (han visade lite för mycket även i "Allt om min buske", som jag skrev om nyligen). Underligt också att de två senaste filmerna jag sett har varit svenska filmer med en uttalat erotisk ton. Men nu känns det som att jag sett de som finns, eller har det gjorts fler? Tja, det vore visserligen konstigt om det inte hade det. Frågan är väl om man vill se dem...