Son of Rambow

Son of Rambow
(2007)
***

Det är lite underligt att man marknadsför Garth Jennings film "Son of Rambow" som en komedi, även om man helgarderar genom att lägga till drama, för jag ser den mest som ett drama, med en del komiska inslag. Innan jag såg den hade jag hört vissa jämförelser med fina gamla "Stand by me" från 1986, mycket beroende på att båda filmerna handlar om unga pojkar som växer upp och upptäcker världen. Men efter att ha sett den så kan jag till viss del instämma i den jämförelsen, även om "Son of Rambow" har betydligt fler komiska inslag än Ron Reiners film.

"Son of Rambow" handlar om den unga pojken Will Proudfoot, vars familj ingår i det kristna samfundet Plymouthbröderna, vilket gör att han inte får titta på TV, och knappt ens prata med någon utanför brödraskapet. Dock går han i en vanlig skola, och där råkar han träffa bråkstaken Lee Carter, och de två blir vänner. Hemma hos Lee får Will se en snutt av Rambo-filmen "First blood", något som vänder upp och ner på Wills värld. Han hade tidigare suttit och ritat och hittat på fantasifulla historier i hemlighet hemma på sitt rum, men nu fick hans fantasi en rejäl knuff, och när Lee berättar att han ska göra en film till tävlingen "Screen test" dras Will med i filmskapandet. Samtidigt anländer ett buss med franska utbytesstudenter till deras skola, och där återfinner vi den coola killen Didier Revol, som hela skolan plötsligt ser upp till. När han vill vara med i Wills och Lees film ställs deras vänskap på spel, och filmens framtid ser osäker ut.

Jag blev lite förvånad när jag märkte att filmen var brittisk, för av någon anledning hade jag tagit för givet att en film som handlade om två pojkar som diggar Rambo skulle vara amerikansk. Men när man ser filmen upptäcker man att den är väldigt brittisk, och som vanligt när det handlar om dramakomedier från England så är skådespelarinsatserna väldigt bra, framförallt de två pojkarna, som spelas av Bill Milner (Will) och Will Poulter (Lee).
Jag tänker under de första tre fjärdedelarna av filmen att den är väldigt bra, och man engagerar sig i de två pojkarnas öden. Men så kommer slutet, som är så genom-amerikanskt att man storknar, och jag blir faktiskt tvungen att sänka betyget ett snäpp bara p.g.a. det. Tyvärr. Men jag kan ändå rekommendera filmen, för nu har ni blivit varnade för slutet.