Underjordens hemlighet

Underjordens hemlighet
(1991)
***

Det är alltid roligt att hitta för mig okända svenska ungdomsfilmer från 80- och 90-talet, och ett bra ställe att börja på är Läsesalongen här i Stockholm, där jag bland annat hittade den här bortglömda (?) filmen med Gösta Ekman som sitt stora affischnamn, även om hans roll är ganska obetydlig för det stora hela.

"Underjordens hemlighet" handlar om Nisse, som efter ett allergianfall akut körs till sjukhus, där han läggs in. På sitt rum träffar han den svårt sjuka och ensamma pojken Lelle, som på grund av sin sjukdom blivit bitter och allmänt trött på livet. Dock har han en stor dröm, och det är att bygga ett jättestort luftskepp, lasta det med all mat som finns i sjukhusets krigsförråd, och sedan skicka det till Afrika för att hjälpa de svältande där. Efter ett tag blir Nisse vän med Lelle, och han invigs i den stora luftskeppsplanen. Dock går det inte riktigt alltid som de tänkt sig...

Det är något visst med svenska filmer i den här genren. Även om de kanske inte alltid är så jättebra egentligen, så fångas man av dem, och det är något visst med stämningen i dem, precis som i fallet med andra samtida svenska produktioner, som exempelvis "Enkel resa" och "Harry Lund...". Nisse spelas av en ung Oliver Loftéen, en kille som senare under 90-talet skulle bli känd i rollen som Berts polare Åke, men som också varit med i filmer som "Tic tac", "Vägen ut" och nyss nämnda "Harry Lund lägger näsan i blöt" (f.ö. samma år som "Underjordens hemlighet" spelades in). Hans motspelare, Max Vitali, har dock inte synts så mycket mer på film och är nu reklamfilmsregissör och klippare. I övriga roller syns, förutom Gösta Ekman som den sura gubben Carson, bland andra Robert Gustafsson (som fumlig hjälpreda på bårhuset), Gunnel Fred (som Nisses mamma) och Weiron Holmberg i en för honom klassisk roll som sur vaktmästare.

Så här i efterhand tänker jag att det inte hände så mycket i filmen, förutom de sista tio minuterna eller så, men ändå så känner jag att det blir en trea. Den var bra och fin, och med bra skådespelarinsatser. Det räcker alldeles utmärkt för mig.