Juno

Juno
(Juno, 2007)
**

Första gången jag såg "Juno" i december förra året tyckte jag först att den var en helt OK amerikansk indiefilm, men störde mig samtidigt väldigt mycket på att den så gärna ville vara som "Ghost world" (f.ö. en fantastisk film), men lyckades inte alls. Visst, det är samma ordbajsande manus, och tillhörande "cool" musik, men på något vis lyckas Jason Reitman inte alls få samma kemi med mig som Terry Zwigoff fick för sex-sju år sedan.
Sedan såg jag filmen igen nu för några veckor sedan, och nu blev jag ännu mer trött på Ellen Pages huvudperson (Juno, alltså), och hennes extremt verbala uttryck. Finns det verkligen ungdomar i USA som pratar så? Visst, serier som "Gilmore girls" vill ju gärna få oss att tro det, men jag har svårt att svälja det.

Hur som helst, "Juno" handlar om den 16-åriga tjejen med samma namn, som blir gravid, men som istället för att göra abort beslutar sig för att försöka hitta de perfekta föräldarna att adoptera bort barnet till när det föds. Det blir dock ingen smärtfri process, även om hon hittar ett villigt par.

Jag börjar bli trött på alla de där amerikanska filmerna som så förtvivlat försöka vara så mycket indie det bara går, och förmodligen tänker de "vilken kultrulle vi gör nu!" redan när de filmar... Ett av de bästa exemplen på en sådan film är "Napoleon Dynamite", som enligt mig inte hade något att komma med alls. "Juno" hamnar nog i det facket också, och för att ytterligare spä på indiegrejen toppar de med ett soundtrack fyllt till bredden med coola indielåtar, varvat med lite coola gamla kultlåtar, som "I'm sticking with you" (Velvet Underground) och "Well-respected man" (The Kinks), förvisso bra låtar, men man märker att den enda anledningen till att de är med här är för att ge filmen lite extra indiecred. Synd, eftersom de flesta är väldigt bra låtar egentligen.

Men om det inte vore för Juno själv och musikvalet, så skulle jag nog gilla filmen. Det skulle i alla fall bli en trea istället för den svaga tvåan som delas ut nu. Och nu hoppas jag att vi får se ett slut på den här typen av filmer, även om man inser att "Juno"s framgångar förmodligen kommer att resultera i raka motsatsen.