Låt den rätte komma in

Låt den rätte komma in
(2008)
*****

Jag ska erkänna att jag var ganska sen med att upptäcka John Ajvide Lindqvist, och det var inte förrän jag läste om filmatiseringen av debutromanen "Låt den rätte komma in" i våras som jag tänkte att det kanske var dags att läsa boken i fråga. Att jag sedan läste hans andra bok, "Hanteringen av odöda" först berodde mest på biblioteksköerna...
Som vanligt när man läser en bok som filmatiserats börjar man göra sig bilder av hur filmen kommer att se ut, och hur de olika karaktärerna kommer att gestaltas. Det enda jag behöver säga är att Tomas Alfredson inte gjorde mig det minsta besviken...

"Låt den rätte komma in" handlar om 12-årige Oskar som bor i Blackeberg, där han är ensam och mobbad i skolan. Plötsligt får han nya grannar, en äldre man och en flicka (Eli) i hans egen ålder, och efter några kvällsträffar vid klätterställningen ute på gården blir de två vänner, även om Oskar anar att allt inte står rätt till med den nya bästisen. Och snart ser han hur läget ligger till: hon är vampyr.

Historien utspelar sig 1982, och regissör Alfredson har gjort ett fantastiskt jobb med att återskapa den tiden, utan att för den sakens skull bli nostalgisk, vilket är väldigt lätt när man ska göra filmer som utspelar sig under ens uppväxttid. Han var till och med så noga med att publiken inte skulle haka upp sig på att bli nostalgiska att han bad Per Gessle skriva och spela in en helt ny låt som låter exakt som Gyllene Tider lät vid den här tiden, en väldigt rolig detalj i filmen. Och visst ser man ett gammalt mjölkpaket eller två skymta förbi snabbt (och Oskar och hans mamma följer SVT:s gamla program "Notknäckarna", vilket inte riktigt framgår i filmen, förutom att man hör programmets vinjett en gång), men det är inget frosseri i 80-talsgrejer, vilket känns skönt, eftersom man då istället kan fokusera på filmen och dess handling.

Skådespelarna är även de fantastiska, framförallt de två huvudrollsinnehavarna Kåre Hedebrant (Oskar) och Lina Leandersson (Eli), även om den sistnämndas röst blivit dubbat av en äldre tjej, då Linas röst tydligen var lite för ung för rollen. Även Peter Carlberg och Ika Nord passar jättebra i sina roller som alkisar, och Per Ragnar gör som vanligt en bra tolkning av Håkan, som är en av de stora skillnaderna mellan boken och filmen. I boken ligger det mycket fokus på denna äldre man och hans sexuella läggning, och han försvinner också väldigt tidigt i filmen, trots att han nästan är med till sista sidan i boken. Underligt. Men samtidigt är det skönt att Alfredson skippat hela pedofiltemat i filmen, trots att det gör att vissa delar av filmen kan te sig lite oförklarliga av de som inte läst romanen.

"Låt den rätte komma in" är tveklöst årets svenska film, och förmodligen en av de bästa svenska filmerna som gjorts, skulle jag tro. Nyligen fick jag höra att "Hantering av odöda" också ska filmas, och jag räknar redan dagarna till premiären...