Scener ur ett kändisskap

Scener ur ett kändisskap
(2009)
**

Att gnälla på familjen Wahlgren känns lite som att sparka in öppna dörrar. De flesta har någon åsikt om dem, och det lutar nog att de flestas åsikter är negativa, vilket jag absolut kan förstå. De är verkligen överallt, och verkar dessutom njuta av det, något som inte alls är okej i Sverige. Att de sedan tar varje tillfälle att måla upp en bild av att tillhöra den mest idylliska familjen i landet gör inte saker bättre. Inte alls. Jag gissar att det var därför som yngsta brorsan Linus fick idén om att skaffa sig självdistans. I alla fall utåt sett.

"Scener ur ett kändisskap" har formen av en dokumentär, där förmodas få följa med nyss nämnda Wahlgrenare under en period av upp- och nergångar (även om det mest känns som en massa nergångar). Hans idoga stretande efter att accepteras i kultureliten för sina skådespelartalanger gör att han till slut tar till drastiska metoder för att lyckas.

Jag har alldeles nyligen skrivit om "mockumentary"-formen i samband med "District 9", och här har man gått halvvägs på den stigen, eftersom filmen trots att handlar om verkliga personer, men det som händer är påhittat. Och jag gillar idén som sådan, men tyvärr blir filmen mest bara pinsam. Förmodligen har skaparna Christopher Panow och Christian Eklöw tittat en gång för mycket på den engelska, i och för sig geniala, TV-serien "The office", och har velat skapa någon form av svensk version av det hela, för det är mycket sneglingar in i kameran och scener som förmodligen är tänkta att framkalla samma obehag som David Brent gör i den engelska serien. Men om man håller händerna för ansiktet när man ser "Scener ur ett kändissskap" så är det av helt fel anledningar. Med detta sagt så finns det några enstaka scener som faktiskt är ganska roliga, även om det tillhör ovanligheterna.

Linus vill säkert dela ut en och annan skrevspark till den nyss nämnda kultureliten, och jag kan på ett sätt förstå honom, eftersom det verkar vara en ganska tragisk elit att tillhöra. Men sättet som den framställs på i filmen känns bara konstig, och mestadels känns det som att han missar skrevet och istället träffar på låret, vilket inte alls gör lika ont.