Hjärtat är bedrägligast av allt

Hjärtat är bedrägligast av allt
(The heart is deceitful above all things, 2004)
***

När jag under vintern som gick åkte buss mellan Vällingby och Kista till och från jobbet, så fördrev jag tiden med JT Leroys roman "Hjärtat är bedrägligast av allt", en bok som jag blev rekommenderad att köpa på en loppis. Redan innan jag började läsa den fick jag veta att den är väldigt obehaglig, och även om jag gick in i det hela med den vetskapen så var det nog värre än väntat. En del kapitel i boken var så behagliga att jag var beredd på att hoppa över dem. Men samtidigt så känns de viktiga för bokens berättelse, så det var bara att bita ihop.
Att det fanns en filmatisering av boken hade jag ingen aning om förrän jag såg att filmkanalen Silver visade den härom kvällen, och några dagar senare sitter jag här och har sett den. Jag undrade lite huruvida de hade filmat alla hemska scener i romanen, och svaret är väl att de gjort något mellanting. Vissa saker skildras ganska rakt på sak, medan andra sveps in i någon form av konstnärlig dimma, och frågan är om man förstår vad som sker om man inte läst boken. Fast, det gör man nog... Men i det stora hela tror jag dock att man hänger med bättre om man läst JT Leroys förlaga, för filmen kan nog verka en aning rörig annars.

"Hjärtat är bedrägligast av allt" handlar om den 6-årige pojken Jeremiah, som plötsligt är tvungen att lämna sina älskade fosterföräldrar då hans minst sagt struliga mamma Sarah beslutat sig för att ta tillbaka honom. I ett svep tas tryggheten bort från den unge pojken, och han kastas in i en värld full av droger, övergrepp och prostitution. Han själv skonas inte från övergreppen heller, och det är oftast där det riktigt obehagliga ligger. En period tillbringas hos hans morföräldrar, mostrar och morbröder - ett gäng extremt kristna personer som gör Jeremiahs liv till ett helvete i mångt och mycket på samma sätt som Sarah gör, fast de gör sakerna i Guds namn, vilket ju inte är mycket bättre det.

Filmatiseringen är helt okej, och framförallt är det många bra skådespelarprestationer man får se, exempelvis Jimmy Bennett som den unge Jeremiah och, ganska överraskande, Marilyn Manson som Sarahs tillfällige pojkvän Jackson (även om jag visste att han skulle vara med, så såg jag först inte att det var han, då han mer såg ut som Nicolas Cage). Två gamla bekantskaper från underbara serien "Six feet under" får man se också, först Ben Foster (som spelade Claires pojkvän Russell i SFU) hos morföräldrarna och sedan Jeremy Sisto (som spelade psykopaten Billy i SFU) som Sarahs knarktillverkarkollega Chester.

Jag tror som sagt att man får ut mer av filmen om man läst boken, men den står hyggligt på egna ben också, även om man får en liten bismak av b-produktion ibland, framförallt med de minst sagt knaggliga animationerna.