Pojken i trädet

Pojken i trädet
(1961)
***

På 1940- och 50-talet gjorde sig Arne Sucksdorff känd som en mycket duktig dokumentärfilmare, och är framförallt känd för sina naturfilmer som visades flitigt i skolorna på den tiden. Han fick också den allra första Oscars-statyetten för bästa kortfilm 1947 ("Människor i stad"), och blev samtidigt den första svenska filmaren att få en Oscar överhuvudtaget. Lite senare i livet fick han även en Guldbagge här hemma i Sverige för "Mitt hem är Copacabana" (1965), som han filmade i sitt nya hemland Brasilien. Men innan dess, 1961 för att vara mer exakt, gjorde han sin allra första spelfilm i långformat, "Pojken i trädet".

Här får vi träffa 16-åriga Göte (Tomas Bolme, i en av sina första filmroller) som hamnat på kant med sina föräldrar, och istället börjar hänga med två stökiga killar, Max (Heinz Hopf, för oss lite yngre mest känd som obehagliga Erik Eriksson i "Varuhuset") och Manne (Björn Gustafson), som fördriver tiden med att köra runt i sin bil och tjuvskjuta rådjur. En dag känner Göte att han inte riktigt kan stå för det han gör med sina två "vänner", och bestämmer sig för att ge sig av på egen hand, med ett stulet gevär.

Man märker tydligt att Sucksdorff arbetat som naturfilmare tidigare, för fotot i "Pojken i trädet" är verkligen väldigt fint. Men utöver det kan man väl säga att filmen är av skiftande kvalitet. Handlingen går ganska långsamt framåt, och egentligen är det inte förrän under de sista tio minuterna som det händer något spännande, då man också får förklaringen till filmens titel.

Trots detta gillar jag filmen, och det är kul att se hur de tre unga huvudrollsinnehavarna redan vid den här tiden cementerat sina framtida rolltyper. Heinz Hopfs karaktär Max är den självklara ledaren för gänget, och verkar totalt känslokall, Björn Gustafsons Manne är inte olik Dynamit-Harry, om man räknar bort den sistnämndes förkärlek för alkohol, och Tomas Bolmes Göte är en eftertänksam och osäker kille.

En underlig sak med filmen är att musiken är gjord av Quincy Jones, en av vår tids mest framgångsrika producenter (alla de klassiska Michael Jackson-albumen, "We are the world"-singeln, med mera), men en förklaring till hur Sucksdorff lyckades få med honom i projektet är kanske att Jones under en tid var gift med en svenska, och på så sätt träffade regissören. Någon annan som vet, kanske?