The men who stare at goats

The men who stare at goats
(2009)
***

Jag vet inte om det bara är jag, men spelar inte Jeff Bridges alltid samma typ av roller nu för tiden? Det känns som att han verkligen hittade hem, rent skådespelarmässigt, när han spelade titelrollen, även kallad "the Dude" i den tämligen överskattade "The big Lebowski", och sedan dess har han mest spelat... tja... "dudes". Och är det något som jag verkligen inte behöver se mer av på film så är det sköna killar som kallar sina kompisar för "dude", eller kanske ännu värre: att de kallar sig själva för en "dude". Om ni sitter på helspänn nu och undrar: ja, herr Bridges spelar en "dude" även i den här filmen. Tyvärr.

"The men who stare at goats" kretsar kring journalisten Bob Wilton (Ewan McGregor), som sitter fast på en liten strunttidning i en liten amerikansk håla. När hans fru lämnar honom för hans redaktör på tidningen försöker Bob trycka bort ilskan och sorgen genom att börja gräva i kriget i Irak. Under sin tid i Kuwait stöter han ihop med Lyn Cassady (George Clooney), som en gång i tiden varit med i den amerikanska armén, och framförallt i den specialstyrka som tränades i parapsykologisk krigsföring, det vill säga förmågan att bli osynlig, att kunna gå genom väggar, tankeläsning med mera. Bob känner att han är något stort på spåren, och lyckas övertala Lyn att ta med honom på sin resa in i Irak, där Lyn har ett uppdrag att utföra.

Redan innan jag masade mig iväg för att se den här filmen hade jag mina farhågor. Jag hade sett någon trailer på bion, och tyckte att den verkade lite jobbig, men samtidigt lät handlingen originell och rolig, så jag tänkte att jag ändå skulle ge den en chans. Och visst var den värd en chans, det ska jag inte förneka. Vissa bitar är riktigt roliga, och jag kan inte annat än gilla när Lyn berättar att de i specialstyrkan kallade sig för Jedi-riddare, något som Bob inte alls fattar vad det är (Ewan McGregor spelade alltså Obi-Wan Kenobi i de nyare "Star Wars"-filmerna, för er som inte visste det). Men så har vi då det här med dude-igheten, och det drar tyvärr ner betygen en smula. Saken blev inte heller bättre av att det bakom mig i salongen satt två bredbenta sportkillar och gapflabbade så fort Jeff Bridges (som spelar hippien Bill Django) sa eller gjorde något "klockrent".

Uppenbarligen ska den här filmen bygga på en bok, och jag har dessutom hört att man får ut mer av filmen och man läst boken först. Som i de flesta fall då en bok filmatiserats, alltså. Fast jag vet i tusan om det hade givit mig mer. "The men who stare at goats" är en helt okej komedi, och en stunds underhållning. Inte mycket mer.