Lars and the real girl

Lars and the real girl
(2007)
***

De senaste åren har vi fullkomligt överösts av amerikanska feel-good-filmer som med lite fantasi kan placeras i "indie"-facket, exempelvis "Little miss sunshine", en film som säkert inte många hade gillat om den inte hade marknadsförts som just indiefilm. För egentligen är den ju som vilken amerikansk komedi som helst, med det undantaget att den ena av karaktärerna har en måttligt alternativ musiksmak. Nåväl, "Lars and the real girl" verkade vid första anblicken vara ännu en sådan film, och frågan som jag ställde till mig själv var "behöver jag se ännu en sådan här film?". Egentligen var svaret nej, men likförbaskat kryper jag ner i biografen Victorias källarsalong för att se den.

Lars är en typisk indiefilmskille, det vill säga asocial, kvinnofobiker och allmänt kufisk. Han bor i garaget som hör till hans föräldrahem, där hans bror Gus bor tillsammans med gravida hustrun Karin (ja, många i filmen har svenska namn, vilket får en att tro att den kanske utspelar sig i Minnesota, men inget sägs om saken), och paret gör allt för att få Lars att bli mer social och utåtriktad, men ingenting fungerar. Men en dag får han av en kollega (på kontoret där han arbetar) reda på att man kan beställa en "real doll", tillverkad enligt ens egna önskemål. Plötsligt har Lars sällskap ute i sitt garage, till Gus och Karins stora förtjusning, men det blir inte riktigt som de har tänkt sig. Snart är hela samhället med i skådespelet runt omkring Lars och hans "flickvän" Bianca...

Egentligen är "Lars and the real girl" ganska förutsägbar, eftersom hela filmen bygger på tanken att Lars bara behöver någonting för att väcka hans intresse för tjejer. Men ändå kan jag inte låta bli att charmas av den, mycket beroende på det finfina skådespeleriet från i första hand Ryan Gosling (Lars), Paul Schneider (Gus) och Emily Mortimer (Karin).

Att filmen hör hemma i det redan omnämnda feel-good-facket råder det nog ingen som helst tvekan om, men det är ändå en av de bättre filmerna i den genren som jag har sett. I alla fall de senaste åren. Fast, det säger kanske inte så mycket...