Resan till jordens medelpunkt

Resan till jordens medelpunkt 3D
(Journey to the centre of the Earth 3D, 2008)
***

Att SF satsar stort på den nya versionen av 3D-tekniken har ju knappast undgått någon som bor i Stockholm, och för någon månad sedan hade den första tredimensionella spelfilmen premiär här i Sverige, en nyinspelning av Jules Vernes gamla klassiker "Resan till jordens medelpunkt". Eller, man kan väl snarare säga att man gör om boken, i och med att man stjäl handlingen, men samtidigt innehar själva boken en framträdande roll i filmen. Man kanske skulle kunna kalla det någon form av meta...

Nåväl, filmen handlar om seismologforskaren Trevor (Brendan Fraser), vars bror Max försvunnit tio år tidigare när han med hjälp av Jules Vernes gamla roman försökte hitta till... ja, jordens medelpunkt, helt enkelt. Nu får Trevor plötsligt besök av Maxs son Sean (Josh Hutcherson), som också har med sig en låda med sin pappas gamla prylar, däribland hans ex av nyss nämnda bok. Där hittar Trevor en massa anteckningar, och efter att ha lagt ihop två och två inser han att brorsan var något stort på spåren. Hux flux lämnar han hemmet, med Sean i släptåg, för att dra till Island och kolla upp om Maxs teorier hade någon sanning i sig. Där stöter man ihop med bergsguiden Hannah(Anita Breim), vars pappa också var uppslukad av Vernes bok. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter tunneln som ska leda dem till vår planets absoluta centrum.

Det här är en film som främst riktar sig till den lite yngre biopubliken, framförallt kanske de mellan 10 och 15 år eller så, och för att de inte ska få för mycket att tänka på när de ser filmen, så har manuset gjorts ganska simpelt, och krutet har istället lagts på det visuella, och det får man ju säga att de har gjort med den äran! Redan i första sekvensen får man två trilobitantenner rakt i nyllet, och strax därpå får vi plats på första parkett (nere i vasken) när Trevor spottar ut morgonens munskölj. Sedan kommer 3D-effekterna efter varandra i ett rasande tempo, och det är verkligen en helt annat grej än "Bolt", som var den första 3D-filmen jag såg på bio tidigare i vintras. Där hade man bara kryddat det hela lite, men här har man hällt i hela saltkaret och rört om ordentligt. Och visst kan man efterfråga lite mer substans i filmen, och visst vore det skönt om den inte vore så förbaskat förutsägbar (man kan nästan på millisekunden förutse vad som kommer att ske eller sägas härnäst), men samtidigt är det hygglig underhållning för stunden, och man blir återigen varse om att 3D:n är här för att stanna den här gången. I alla fall tror jag det nu. Det är kanske annat ljud i skällan om några år...