Barnhemmet(Le Orfanato, 2007)*** Det är lustigt det där med hur filmkritiker reagerar helt olika beroende på varifrån filmen kommer, eller huruvida den är ”indie” eller inte. En film som ”Little miss sunshine”, som var en stor succé härom året, var ju inte helt olik gamla fina ”Ett päron till farsa”, men det skulle aldrig kulturfantasterna som gav ”Little miss sunshine” högt betyg erkänna. För om en film har en indiestämpel så är det helt okej att gilla den, även om innehållet egentligen är precis som vilken mainstreamfilm som helst. Filmer från medelhavsområdet får ofta samma bemötande. Om det varit amerikanskt, eller svenskt för den delen, skulle kritikerna rynkat på näsan åt det, men om det istället är producerat i Spanien eller Italien haglar omdömen som ”mustigt” och ”livsbejakande” i recensionerna. Underligt.
”Barnhemmet” är, som ni kanske förstått, en spansk skräckfilm, men ganska långt ifrån ”[rec]”, som kom tidigare i år (och som jag inte sett, men den verkar fruktansvärd). Regissören Juan Antonio Bayona verkar istället ha sneglat på gamla 70-talsskräckisar som ”The changeling” (som förvisso kom 1980, men ändå), där man lyckas skrämmas utan att för den sakens skull frossa i blod.
”Barnhemmet” handlar om Laura, som tillsammans med sin man och son flyttar tillbaka till barnhemmet som hon bodde i som ung. Det är numera övergivet, men paret har bestämt sig för att öppna det igen, och driva ett hem för handikappade barn som behöver extra stöd. Simon, deras son, gillar de mystiska omgivningarna vid havet, och börjar fantisera om osynliga vänner, något som Laura efter ett tag tycker börjar bli obehagligt. Under invigningen av barnhemmet försvinner Simon plötsligt, och minnen från Lauras egen uppväxt på hemmet kommer tillbaka…
Den första timmen eller så är ganska ordinär, och det är ganska mycket skräckfilmsklyschor som radas upp. När Simon försvinner börjar det bli lite mer spännande och den sista halvtimmen är bitvis riktigt obehaglig. Som alltid när jag tittar på film från länder där de talar ett språk som jag inte förstår, är det svårt att veta om skådespelarna är bra eller inte, så jag lämnar det betyget därhän.
Slutligen så är det spännande att se hur filmbolaget försöker locka fler besökare till filmen genom att smälla upp Guillermo del Toros namn störst och överst på affischen, framförallt eftersom han bara är filmens producent. Jag såg till och med en recension som sa att den påminner om ”Pans labyrint”, och även om jag ännu inte sett den, så har jag väldigt svårt att tänka mig några större likheter. Vad gör man inte för att luras?
